Göteborgsvarvet!!!
Dagen startade tidigt. 05.30 ringde klockan. Fixa fika, se till att skorna var med osv..
Sen skulle jag köra o hämta upp några kompisar på vägen.
Från Kristianstad startade vi kl 07.00
Två minibussar lastade med nervösa som skulle iväg o springa.
Vid Susedalen stannade vi o hade en gemensam frukost i strålande sol. Härligt!
Var framme i Göteborg ganska tidigt.Men det var bra så vi kunde få en parkering ganska nära där vi skulle vara.
Medhavd matsäck avnjöta på Slottavallen, den ena mer sammanbiten än den andra...
Vi var 12 st som skulle springa, o startade i lite olika startfält. Det var ju efter när man anmält sig.
Jag hade tid att starta kl 15.15.
Solen sken, men det var sådär lagom, för det blåste så det var inte för varmt.
Starten gick, o det var lite trångt till en början. Var lite fundersam hur detta skulle gå, hört så mycket om den hemska Älvsborgsbron, den skulle vara så himla jobbig!!
Men när vi kom den denna så kom aldrig det där jobbiga partiet. Tyckte istället att det var en fantastiskt vacker utsikt över vatten o båtar!!
Efter ytterligare en stund var jag tvungen att hoppa in i skogen o lätta på trycket, bland alla andra... Här skäms man inte!! O vem kände mig bland 35 000...
Försökte stå i toakö innan starten, men efter 25 min gav jag upp...
Sen flöt det bara på. Gick helt suveränt bra att springa, kände mig pigg i kroppen. När halva loppet var avklarat kände jag att det kommer att gå bra! O det var bara att njuta på vägen o titta på folk längs gatorna o lyssna på musiken som spelade överallt m olika orkestrar.
När vi kom upp på avenyn hörde jag någon som skrek mitt namn, o såg min kompis som jag visste också var där o sprang (åkte inte med oss) . Då blev det ännu mer fart på mig, för jag visste att hon startat 12 min före mig o jag var i fatt!!!!
Så småningom sprang jag förbi, missade det i allt vimmel, men hon såg det.Sa att hon trodde onte jag hade tid o stanna o snacka ändå..så hon ropade inte en gång till!!
Ni kan bara ana vilken känsla det var att springa in på stadion o igenom målgången.....
Så enormt härlig känsla. Jag hade nått mitt mål o genomföra denna 21,097 km långa runda. O på en bättre tid än jag vågat gissa på ,trots kissepaus o drickapauser..
2.09.56!! Trodde att det skulle sluta på 2.30.
Så, nästa år ska det inte vara några kissepauser, vätskebälte med egen drick o mer träning... Kanska få ner tiden ytterligare...
Alltså, jag e helt biten av dett!!! O nästa år är det 30-årsjubileum!
På vägen hem stannade vi o firade med en god middag i Halmstad på en restaurant " lilla Helvetet". De hade fantastiskt god mat, vilket vi tyckte att vi förtjänade!!
Såg nog kul ut när vi kom där, osminkade, haltande o inte finklädda....
Men alla var vi nöjda, för alla genomförde det, inom sina egna mål!! O då är det dubbel glädje för alla!!
Kl 01.50 kunde jag äntligen krypa till kojs. Trött, ont i höft o ben, men nöjd...
O kameran hade jag glömt hemma i vanlig ordning. Laddat den klar o allt hade jag gjort...
Du är helt otrolig!!! Grattis till en superbra prestation! Men du har nog skrivit fel på ett ställe: " O det var bara att njuta på vägen ".... Cissi! Man njuter inte när man springer en halvmara!! Du är tokig! Hälsningar från en som är djupt imponerad o som inte ens kan springa 2 km utan att få andnöd...
Jag instämmer med föregående talare. Jag kan ju inte springa alls! Men det låter fantastiskt. Du är verkligen imponerande!
Jösses! Håller med Mia.. kan man njuta av att springa? ;-)
Du var kanske en flatte i ditt förra liv - för de ser ju ut som de njuter av varje steg de får springa.
Bra gjort!!!!
Det låter tilltalande att jag var en flatte förra livet, jaa det var jag nog!!!Prova, man KAN njuta....
Kul att det gick så bra! Vad du är duktig! Om du har ont någonstans är det bara att säga till, här finns både ultraljud och elektroterapi. Du var nog snarare en cocker, en flatte hade inte kunnat låta bli att hälsa på alla som stod och hejade!
